Sexton.

Första dagen på jobbet. En oerhört lång dag måste jag säga nu när jag väl kommit hem och ligger i sängen. Att jobba från 10 - 01 är väl inte direkt det skönaste kanske. Men roligt är det. Idag har jag haft fullt av blandade känslor. Ena stunden är jag jätteglad och trivs hur bra som helst, för att i nästa stund bli helt knäckt och bara vilja sätta mig i ett hörn och gråta. Första dagarna är alltid jobbigast sägs det och jag kan inte säga annat än att jag håller med. Jag saknar alla där hemma just för att jag vet att jag inte får träffa er på så länge. Mamma saknar jag nog mest faktiskt. Nog om mina svackor, nu till min dag. Jag har spelat dart, minigolf och volleyboll. Sedan har jag haft barndisco, entré till restaurangen, dansträning och musikfrågesport med gästerna. Detta kan låta väldigt enkelt, men jag ska bara påpeka för er där hemma att ALLA här pratar tyska! Enbart tyska! Jag är helt lost när dom försöker föra en konversation med mig, men allt eftersom dagen gick blev det bättre. Sarah sa visserligen att hon inte kunde ett ord tyska när hon kom hit och nu pratar hon mer eller mindre flytande. Så det kanske finns hopp även för mig? :) Förövrigt kan jag knappt lyssna på någon musik jag har längre. Får bara ont i hjärtat! Farao vad jag önskar att jag hade allt jag ville ha ibland. Dags att sova, upp om 7 timmar igen.