Femton.

Nu är jag framme i Antalya. Eller ja, jag har varit framme ett tag. Det blev ett riktigt tungt avsked från min fina familj och underbara vänner. Själva hejdå-stunden klarade jag ganska bra, inga direkta tårar eller trassel. Men när jag satt själv på Landvetter och när planet lyfte blev det r i k t i g t jobbigt. Jag frågade mig själv vad i hela världen jag höll på med och det kändes inte alls så bra som jag trodde att det skulle göra. Jag reste för fullt och ju närmre jag kom desto bättre blev det. Nu är jag här hur som helst, har träffat några ur teamet som verkar helt kalas och jag kände mig verkligen välkomnad! Rummet jag just nu delar med Sarah är väl sådär fräscht kanske, men det verkar som jag ska få mitt eget imorgon och då löser jag inredningen själv :). Imorgon är det även dags för jobbstart. Hur nu detta ska gå?