Tolv.

Jag känner att jag har varit oerhört aktiv här idag. Antagligen för att hela dagen spenderats på hemmaplan. Mycket os har det varit idag. Först gossarnas 5mil där vi fick ett någorlunda skakigt brons och sedan givetvis hockeyfinalen, Kanada - USA. Kände mig oerhört manlig där jag satt med mina gapande föräldrar och hejade på för fullt, haha! Nog för att jag alltid haft en speciell plats i mitt hjärta för svenska landslaget i fotboll, men jag trodde aldrig att vinter-os skulle falla mig i smaken. Farao vad jag babblar. Hur som helst, nu är det sista natten i Sverige. Känns en aningens skumt faktiskt. Nästa gång jag lägger mig för att sova (med undantag mina sovstunder som kommer imorgon på flyget) så är det i Turkiet. I värmen.. Med LAKAN! Farao, jag har inte tänkt på att det är sovstil lakan där! Nej, dags för lite legend of the seeker, dock tomt utan Emma, innan jag däckar totalt i min säng. Men först ska ni få ta del av mitt nya mantra:

"Life is not about waiting for the storms to pass,
it's about learning how to dance in the rain."

Elva.

Det är, enligt lag i USA, förbjudet att knuffa älgar ur flygplan i Alaska. Alla isbjörnar är vänsterhänta. Under ett år skakar du i genomsnitt hand med 11 kvinnor och 6 män som nyligen onanerat och glömt tvätta händerna. Fallande kokosnötter dödar fler människor än vad hajar gör.
Det är fysiskt omöjligt för grisar att titta upp i himlen. Fulla myror ramlar alltid åt höger. Delfiner vilar bara ena hjärnhalvan i taget, för annars glömmer dom bort att andas och drunknar. Elefanten är det enda djur som inte kan hoppa. ♥

Tio.

Jag är duktig! Eller rättare sagt, Richard är duktig. Han har hjälpt mig att ordna både itunes och skype idag. Jag är ju helt iq-befriad när det kommer till datorer och installeringar hit och dit. Lika bra att ge den yngre generationen en chans att briljera där, haha! Farao vad jag kände mig gammal nu! Hur som helst, ipoden är full med musik, väskan är färdigpackad, eller nej men nästan, och jag är mer eller mindre redo för min resa. Förövrigt är nervositeten fortfarande spårlöst försvunnen (!?)

skype: rosanna.bhanji

Nio.

Imorgon går flyttlasset till Turkiet. Det borde kännas sjukt just nu och jag borde vara toknervös. Men icke! Här sitter jag och försöker vänta in nervositeten bäst jag kan, men den är inte alls taggad på att komma. Det enda som känns lite freaky just nu är flygresan. Jag är ju galet flygrädd och det brukar inte alls gå särskilt bra för mig när jag sätter mig på flygplan. Visst har jag alltid kommit iväg på mina resor, men det har varit mer eller mindre smärtsamt varje gång. Men Emelie säger ju att det är lättare att flyga själv när man är flygrädd, så jag litar på henne. Kommer väl ha högsta volym på ipoden och försöka koncentrera mig på musiken istället för det faktum att jag kommer vara flera hundra meter ovanför marken. Jag verkligen, verkligen o g i l l a r detta! Nej, nu måste jag fortsätta mina desperata försök att få ordning på packningen. Kom precis på att jag glömt lägga ner alla mina bikinis. Bra jobbat!

Åtta.

Innan jag skriver något annat vill jag tacka mina fantastiska brudar för en galen kväll igår! Jag har alltid lika roligt med er och fy skölingens vad jag kommer att sakna er när jag är nere och vickar på höfterna i turklandet. Bugar och bockar även en hel massa för det fantastiska fotoalbumet. Ni är farao bäst. ♥ Idag har jag vaknat med en halvmysig känsla i kroppen, men man mår som man förtjänar så att säga. Har spenderat hela dagen hemma i mossen tillsammans med familjen och en stor resväska. Hur jag ska lyckas få ner allt jag vill ha med mig i en väska, som till råga på allt får väga MAX 20kg, är en gåta. Vågen är hur som helst på plats i mitt rum, så det är bara att börja kämpa på för att lyckas undgå övervikt, även kallat extra betalning. Jösses.

Sju.

Idag är det fredag och detta betyder a v s k e d s g a l e j med mina fina vänner! Har sett fram emot denna kvällen hela veckan, så hoppas verkligen att folk beger sig ut så jag får säga hejdå till dom flesta i storstadsmetropolen Kungälv. Outfiten är redo, smyckena ligger i en prydlig hög, sminket är uppställt och vinet på kylning. Har jag för lite att göra just nu tro? Kan vara så kanske. Påtal om ingenting har jag tvättat och eldat idag faktiskt, känner mig aningens duktig. Sista eldningen på väldigt länge! Kan inte påstå att jag är särskilt ledsen över detta, haha! Käre tid vad jag är uppe i varv! Känner mig som en 5-åring efter 7 koppar kaffe. Eller kanske mig efter 7 koppar kaffe? Vad vet jag, det smakar ju apa så jag håller mig till thé. Okej, detta hörde inte hit men ändå. Har suttit och läst fina ord också, fastnade med kortet jag fick från mina härliga högalidare på avslutningskvällen. Orden värmer och gör mig otroligt pepp! Citerar kortets framsida, Lennies charmanta design och klassens genuina uppfattning av mig:
all in eller ingenting!

Sex.

Min rubrik kan lätt misstolkas kände jag. Men jag tror att till och med den mest inkompetenta idioten kan förstå det rätta sammanhanget så småningom. Min dag har som sagt tillbringats i stan. Fika på Fröken Olsson = mozzarellapanini ♥ Det är sånt vi gillar må jag säga! Efter en stund med trevligt sällskap och massa allmänt skitsnack tog jag och Lina oss en sväng på stan. Jag kan ju meddela att min dåliga packningsstil kompenseras upp med fantastiskt bra shoppingskills, haha! Kom hem med en klänning, 7 armband, 2 halsband och ett grön nagellack. HAPPYFACE! Äntligen hittade jag ett riktigt snyggt grönt nagellack. Annars har dom en tendens att antingen vara skogsmullsgröna eller kräkgröna. Efter denna härliga stund på stan begav jag mig hemåt och mitt stora syarbete började. Fick sy in klänningen massvis (för hand!) och sedan sydde jag på ett av halsbanden på ena axeln. Blev faktiskt riktigt bra. Jag kanske är en naturbegåvning?

Fem.

Klockan är 12.12 och jag spenderar mina sista minuter hemma med ett härligt men intensivt musikmaraton. Ska strax bege mig in till stan för att möta upp mina damer. Ska bli ofantligt trevligt! Jag vet inte varför, men jag har fått en förkärlek till orden ofantligt nu mera? Ofantligt - ofantligt - ofantligt! Förövrigt hoppas jag en uns på att finna en fin klänning till morgondagen, eller morgonkvällen rättare sagt. Morgonkvällen (!?) Tror inte riktigt att det är min dag när det kommer till ord idag. Får be om ursäkt för detta, haha! 4 dagar kvar till avresa och jag har INTE börjat packa än!

Mumford & Sons - Little Lion Man ♥

Fyra.

Tiden bokstavligt talat springer iväg. Men hittills har jag faktiskt följt mitt schema till punk och pricka (märk min stolthet i mina ord)! Imorgon är det torsdag och denna fina dag ska spenderas med ännu finare människor. Jag ska nämligen fika med både Elisa och Lina, vilket alltid är lika trevligt. Sedan på fredag blir det en avskedskväll för min del, förfest hos Åsa med alla damerna, musik och givetvis massa vin :). På lördag får jag träffa mitt tycka-om-hanskap, som jag faktiskt saknar lite just nu och söndagen består av middag och kvalitetstid med familjen. Helt plötsligt kommer det bli måndag och dags för mig att åka. Mitt liv är minst sagt uppbokat fram till avresan, men det är härligt! Förövrigt fick jag shoppat lite inför Turkiet igår. Det blev en mascara, tofsar, ett par korta dansmjukisshorts, ett par lite större dansbyxor och givetvis ett par ordentliga dansskor. Känner mig faktiskt tokigt nöjd med inköpen, nu är frågan bara, vad har jag missat?

Tre.

2367kr fattigare, men en resa rikare.
Enkelbiljett till Antalya 1 mars

Utresa - måndag 01 mars, 2010

Från Göteborg, Landvetter 14.40 - Frankfurt, Tyskland 16.20
Från Frankfurt, Tyskland 19.05 - Antalya, Turkiet 23.30

Flygtid: 7h 40min.

Två.

Sitter, eller rättare sagt ligger, i min säng nu och försöker knåpa ihop ett schema för min sista tid i Sverige (varför lät det just om om jag skulle dö?) Om exakt 6 dagar är jag på väg till Antalya. Alltså har jag 5 dagar på mig att hinna träffa alla vänner, hinna träffa släkten, hinna handla, hinna packa och hinna förbereda mig på vad som väntar. Men jag är ju ganska duktig på multitasking, med betoning på ganska, haha! Packningen är väl vad som känns svårast just nu. Som dom flesta vet är jag ingen duktig packare. Jag kan nog faktiskt vara en av dom sämsta. Hur som helst har jag ingen väska eftersom min första lyckades rasera sitt stödben och den andra tappade både ett hjul och dragkedjedragarna på Kalmars centralstation. I och med detta har jag tänkt att låna en väska av farmor eller mormor, problemet är bara att ingen kommer vilja låna ut någon till mig. Dom kommer ge mig smeknamnet väskdödaren och skratta.

Well, lycka till - till mig.

Ett.

Du är helt galen har folk sagt till mig. Det kanske jag är?
Men varför skulle jag vilja vara kvar i Sverige när jag får chansen att göra det jag älskar mest framför nya människor, varje dag, som kommit för att se mig göra just det? Jag är alldeles för rastlös för att orka vara kvar på samma plats under alltför för lång tid. Det blir bara mer och mer tydligt för mig just nu.
Så välkomna till min nya blogg och snart mitt nya liv som entertainer/dansare i Turkiet.